En så kallad arenateater är en speciell teaterlokal formad för att publiken ska kunna sitta runt scenen och för skådespelarna att vara i mitten av scenen. På så vis kommer såväl skådespelare som åskådare nära varandra och får en mer intim upplevelse än på en vanlig arena eller teater.
Olika byggsätt
Det finns olika sätt att bygga en arenateater på, varav ett kallas för helarena. I en helarena sitter åskådarna runt omkring hela scenen, till skillnad från i en så kallad halvarena där publiken oftast sitter mer eller mindre utbredd på tre olika sidor om scenen.
Sedan finns det något som kallas “tvärsöver-arena”, vilket innebär att publiken sitter på två olika sidor av scenen, och där scenen alltså är byggd mitt emellan de båda åskådarsidorna. I en så kallad omvänd arenascen är det publiken som sitter i mitten och skådespelarna som agerar längs väggarna runt omkring lokalen.
Historik
Arenateatern har funnits som teaterform så länge som det har spelats teater, och beskrivs bland annat den indiske visdomsguruns Bharata Munis bok med titeln “Natya Shastra”. Muni skriver bland annat att rituella parningsceremonier är förknippade med hur man reser takstolarna i en arenateater.
Det var först vid 1900-talets början man började experimentera med olika former och byggsätt för världens arenateatrar. Som inspiration hade man bland annat Cirkus i Stockholm och Hippodromen i Malmö, där manegen är den mest centrala delen i respektive cirkustält. Något senare, närmare bestämt under 1960- och 70-talet, blev den fria teaterformen allt populärare och fria teatergrupper blev allt vanligare.
Man ville interagera med publiken genom att “bryta upp rummet”. Också så kallade institutionsteatrar byggde allt fler så kallade “black-box-scener” , där publiken kunde placeras på ett mer flexibelt sätt än tidigare.
